Utställning i Marks Konsthall i Kinna

Välkommen till min och Carina Paulssons utställning i Marks Konsthall i Kinna kommunhus. Utställningen heter Stenars transparens och titeln har sitt ursprung i Carinas upplevelse en stilla, dimming morgon på strandängarna vid Hallandskusten.
Vi visar stenskulpturer och temperamålningar.

Lördag 23 september öppnar utställningen och den pågår till 8 okt. Öppettiderna är torsdag – fredag 14-18 och lördag – söndag 12-16.

Vi är båda på plats vernissagedagen den 23e och sista helgen 7-8 oktober är jag på plats under Konstrundan i Sjuhärad.

Hjärtligt välkommen, hoppas vi ses!

Om utställningen

Denna utställning har sin upprinnelse och startpunkt ur en händelse i februari 2019, en dimmig morgon på en strandäng i Halland. Jag satt med mitt skissblock och försökte formulera något om rymden och öppenheten i landskapet med hjälp av några stenformer just där strandängen mjukt övergår i hav som blir horisont och rymd, och en tät dimma som ytterligare löste upp alla gränser. Inifrån dimman ett varmt och stilla ljus och plötsligt ett ögonblicks upplevelse av att allting var genomlyst och transparent och samtidigt ett och samma, en helhet; stenarna, havet, himmel, marken och jag. En omslutande stillhet. Det var starkt och omvälvande och fyllde mig med sällhet. För att på något vis bevara detta antecknade jag följande ord som kom för mig:

“En dimmig morgon vid havet kan jag ana stenars transparens”

När jag långt senare plockade fram skisserna och minnet i ateljén och gjorde de första försöken att närma mig upplevelsen i bild, kom en ljus och mild färgskala fram och en lek med stenarnas former. Detta ledde i sin tur till fler bildserier, också de i milda färger och med stillhet som tema. Eftersom de skiljer sig starkt från den färgstarka bildvärld jag annars arbetar med lade jag dem åt sidan i väntan på passande sällskap.

Detta sällskap fann jag då jag besökte en utställning av Kerstin-Dahl Norén. Då jag stod inför hennes skulpturer av sten upplevde jag en stillhet, och en koppling till mina undanlagda, väntande målningar. Nånting i formernas renhet, enkelhet men också en upplevelse av att vissa stenar liksom lyste inifrån. Utställningen här blir ett möte mellan mina temperamålningar och Kerstins stenskulpturer med hopp om att ge rum åt en upplevelse av stillhet och ljus där materialet och dess sinnlighet får tala.

I vårt samarbete fann vi ytterligare gemensamma nämnare, som detta att lägga stor vikt vid närvaro under själva arbetsprocessen. Vi delar också en kärlek till själva materialet och låter oss inspireras av naturen. Och vi tycker båda mycket om den persiske poeten och sufiske mystikern Rumi (1207 – 1273) som här får avsluta texten och inleda utställningen:

“There is a voice that doesn ́t use words Listen.”